Heptagons hemsida  ib2.se

BLÅS-, KNÄPP- OCH SLAGINSTRUMENT FRÅN FEM SEKLER

Den vanliga flöjten eller tvärflöjten är släkt med träblåsinstrumenten, fast den numera vanligen tillverkas av metall. Piccolaflöjten klingar gällare och en oktav högre än den vanliga flöjten, medan altflöjten är stämd en kvart lägre och har en egenartad "dyster" klangfärg. Blockflöjten finns också i olika storlekar. De fyra viktigaste heter sopran, alt, tenor och bas. I detta sammanhang används sopranen och en mindre variant, sopranino (liten sopran). Den indiska flöjt som förekommer i domaredansen, är också en sorts blockflöjt. Den är gjord av bambu med stora tonhål och får därför en annan klangfärg.

Oboe och fagott är s k rörbladsinstrument. Här används en modern fagott (ibland med ljudförvrängande plastlock på klockstycket) och en oboe i 1700-talsmodell med endast två klaffar. Den tidigaste fagotten som började användas på 1500-talet, kallades dulcian och byggdes liksom blockflöjten i olika storlekar. Tenordulcianen som används här är något mindre och högre stämd än vanlig fagott. Kortholt, som betyder kort trä, är också ett gammalt rörbladsinstrument som på 1500-talet tilloverkades i en hel familj. Här används tenorstorleken.

Sinkan härstammar från primitivare instrument av djurhorn med grepphål. Instrumentet upplevde en glansperiod under 15- och 1600-talen och byggdes även den i olika stämlägen men kom på 1700-talet i stort sätt ur bruk. Kontrabasformen, den ormliknande serpenten, lyckades dock leva kvar ända till vårt sekel. Den serpent som spelas här tillhör Musikmuséet i Stockholm och har vunnit pris på en utställning i Paris så sent som 1896.

Den vanliga sexsträngade gitarren, även kallad spansk gitarr, härstammar från ett gammalt spanskt instrument, vihuela de mano. Gitarren existerar i ett flertal former. Den 12-strängade gitarren (amerikansk folkgitarr) har strängarna parvis stämda i en klang eller oktav för att ge en starkare klang. Den vanliga gitarren med resonanslåda brukar ofta kallas akustisk gitarr för att skilja den från elgitarren, som klarar sig med förminskad eller t o m helt utan ljudlåda (halvakustisk resp. planka). Banjon, från början ett amerikanskt folkinstrument, får sin karaktäristiska hårda, smattrande klang av att den i stället för ljudlåda har en tamburin (se nedan), vars skinn vibrerar när strängarna anslås.

Cembalo är ett tangentinstrument med strängar som sätts i vibration av en knäppmekanism. Cembalon hade sin storhetstid på 1600- och 1700-talen men har visat sig mycket verkningsfull även i modern musik. Elpiano spelas som vanligt piano, men kan på elektrisk väg imitera inte bara piano, utan även t ex cembalo och harpa. Celesta är också ett tangentinstrument och har liksom pianot en hammarmekanik, men istället för strängar är det hängande stålstavar som anslås och ger den celesta (himmelska) klangen.

Xylofonen har skalvis ordnade träplattor (xylon = trä) för olika toner som anslås med klubbor. På samma sätt spelas också vibrafonen, som har metallplattor vilkas ton förstärks av rörformade resonatorer. Upptill i varje rör roterar en motordriven skiva och fram kallar instrumentets karaktäristiska vibrato. Chimes eller rörklockor består av olika stämda stålrör som hänger i en ram och anslås med klubbor.

Gong och tamtam (eller gonggong) består båda av en lodrätt upphängd bronsskiva, som anslås med en klubba. Till skillnad från vanliga trummor ger pukan en bestämd tonhöjd. Pukskinnet är spänt över en halvklotsformad kittel vanligen av koppar och kan stämmas i olika tonhöjder. Pukor används helst parvis eller flera tillsammans. Tamburin är en liten handtrumma med ett skinn och låga sarger försedda med bjällror runt kanten. Maracas är parvis använda rasselinstrument, en sorts skallror, tillverkade av t ex kurbitsfrukter, kokosnötskal, ihåliga trä- eller plastklot, fyllda med frön, pärlor e d, samt försedda med handtag.

Sven Berger




Heptagon Records • Box 44 • SE-231 08 Anderslöv • Sweden
Phone +46 410 20029 • Fax +46 401 61325 • Email staff@heptagon.se