Han hade funnit ett rymdskepp. Det var några trevliga, glada
& runda figurer som i ansiktet mest liknade en jordglob med ögon, näsa &
en jättteglad mun. De hade undrat ifall han ville följa med på en ”Alien
WorkShop”, en slags universal mässa för pryl- & upplevelsetokiga
universumsbor som mest kunde liknas vid de Expo’n som vi har på jorden, fast
mycket större ock häftigare. Denna Alien WorkShop skulle hållas på en planet med
det underliga namnet XZ11793. Det enda han visste var att planeten fanns
någonstans i universum, samt att det var den 11793:de planeten från den stjärna
som invånarna på planeten kallade Sulen. Det officiella namnet på Sulen var
annars XZ. Detta uttalas kort ock gott för XZ, vilket är anledningen till att
invånarna på XZ11793 kallar den för Sulen. Sulen ligger liksom bättre i munnen,
ock man stukar inte tungan varje gång man säger det. Anders-Lennart hade ju inte
tackat nej till ett så trevligt reseerbjudande. Han hade, om sanningen ska fram
(ock det ska den ju förr eller senare), faktiskt riktigt långtråkigt. Han hade
inte funnit en enda kaffeböna att sova på under de sista 37,5 dagarna, så han
hade ont i ryggen ock var allmänt trött ock kinkig.
Efter en hisnande färd genom de mörkaste av landskap, landade
rymdskeppet oskatt1 ock oskattat på XZ11793’s parkering för yttre
universiella medborgare. I princip var hela planeten WorkShoppens
utställningsområde, så Anders-Lennart kände att en månad eller 2 skulle nog gå
åt för att åtminstone ”plocka ärtorna ur gröten” som Ostronknäckarbaggarna
brukar uttrycka det.
Den första attraktionen han gick
till var det så kallade ”Döda Rummet” som var ett nytt avslappningsrum från
Växjö i Småland i Sverige på den planet som Anders-Lennart hittills tillbringat
hela sitt liv. Rummet som inte var mycket större än en likkista hade inga
fönster ock inte heller någon lampa. Rummet erbjöd endast ett tungt, kompakt
mörker. Där normalt golvet finns, fanns i detta rum en 1,5 meter djup pool som i
sitt heta sköte bar extra saltat vatten. Meningen var att man i rummets mörker
skulle känna sin kropp flyta runt i en absolut tystnad. Man skulle på detta sätt
stressa av, bli lugn & precis 0-ställd till den omgivande världen.
Anders-Lennart trodde att kreatörerna fått sin ide från en del stora krig som
utspelats på jorden. Vietnameserna satte t ex amerikanska soldater i liknande
rum för att de skulle lugna ner sig. Fast i de rummen fanns inget extra saltat
vatten. Vietnameserna kompenserade detta med att sätta lådan, som innehöll
rummet, på ett soligt ställe dit inga skuggor nådde. På så sätt ökades värmen
inne i rummet markant. Ock det fungerade ju faktiskt. Amerikanerna blev mycket
lugna. Men även om Anders-Lennart trodde att ”Dödens Rum” fungerade, kände han
en stark längtan att inte testa det. Han gick istället till en enkel
Sibylla-kiosk för att äta lunch. Efter den goda lunch som innehöll alla de olika
delarna ur kostcirkeln som en lunch ska innehålla, mest fett iockförsig, tog han
sig till ett enormt område som Galaxernas Förenade ProtonJägare hade sin
utställning på. ProtonJägarnas BranchOrganisation hade satsat stort på
WorkShoppen. Universum hade det sista ½året sett en explosionsartad ökning av
antalet ProtonJägare. Både av certifierade ock av den mer ljuskygga sorten. Även
antalet olyckor, eller kanske snarare incidenter, med protoner inblandade hade
ökat explosionsartat. Protonerna hade börjat röra sig på de större farleder som
finns, vilket orsakade ett antal haverier i timmen på de farkoster som råkade ut
för ett protonstim. Sådana haverier kostade både ägaren av farkosten ock det
försäkringsbolag som en gång i tiden trodde att försäkring av rymdfarkoster var
en aldrig sinande diamantkälla, mycket pengar. Då, när försäkringsbolagen
började med sina farkostsförsäkringar, brukade haverier med dessa
fortskaffningmedel ske » en gång var 18,34 miljonte år. Men den största
inkomstkällan för ProtonJägare var att se till att telekommunikation ock
elöverföringar flöt utan störningar. Det var nämligen i modem, transistorer ock
liknande utrustning som protonerna härjade som värst. De störde nämligen
uppvärmningen, träningspassen & själva marathonloppen som elektronerna
ägnade sin levnad åt. Det är som så att utan elektronernas marathonlopp blir det
ingen elektricitet, ingen TV-, radio eller teleöverföring. Elektronernas
marathon är propotionellt lika mycket längre än de marathon som vi människor
ägnar oss åt på Tellus, som de (elektronerna) är mindre än oss. När elektronerna
springer sätter sig informationen som parasiter på elektronerna ock på så sätt
når informationen dit den ska. Ju lättare informationen är, desto mer klarar en
elektron av att föra med sig. Detta är anledningen till att
InformationsFörbundet, som är branchorganisationen för InformationsParasiterna,
tagit fram hårdbantningsprogram & -piller så att parasiternas vikt reduseras
till »1/13 av deras ursprungliga
vikt. Detta i sin tur har medfört att elektronerna blivit 13 gånger större vid
marathonloppen utan att ha ökat i vikt. Elektronerna är iockmed detta betydligt
lättare att fånga med protonernas elektronlasson. Eftersom protonerna är
elektronälskare av stora mått, har detta i sin tur medfört att protonernas antal
vid arenorna (start & mål vid marathonerna) ökat markant. En proton fångar
ungefär en elektron varje 10-dels sekund. Varje elektron för med sig cirka 1300
informationsparasiter. Detta ger vid armbågen att en proton stoppar 13000
informationsparasiter, från att nå sitt mål, per sekund. Vem som helst förstår
ju i detta läge varför ProtonJägare är en av universums mest efterfrågade
yrkesgrupp, tillockmed en oinformerad OstronKnäckarBagge som härstammar från
foten av Anderna. Anders-Lennart tyckte, även om han förstod värdet av
ProtonJägare, att utställningen var exceptionellt tråkig. Där fanns hus med
elektronlassoförintare, ett hus med laserkanoner som kunde utrota en hord med
protoner på 3 lilröda tusendelar av en sekund. Konferanser för ökad förståelse
mellan olika fraktioner av ProtonJägare, hur en ProtonJägare skulle leva, äta o
s v för att kunna fånga så många protoner som möjligt under så lång tid som
möjligt
o s v o s v. Anders-Lennart blev mest trött.
Han gick till närmast svindyra hotell (detta för att svin i denna del av
universum var otroligt kräsna samtidigt som de var otroligt fattiga vilket
medförde att svindyra hotell var mycket billiga, men hade mycket hög standard)
för att sova.
Nästa dag, ock efter 10,758 timmars sömn,
styrde Anders-Lennart sina små steg mot Bollångåseer-utställningen. Enda
anledningen till hans beslut att besöka denna del av Alien WorkShop var att han
inte hade ens en protonstor aning om vad en Bollångåse var för något.
Denna utställning låg i Tumindalen som klöv Urimbergskedjan i
2 identiskt lika delar. Urimbergen låg på andra sidan XZ11793, så Anders-Lennart
tog Pilesxpressen till det valv som utgjorde själva ingången till det smala
bergspass som var enda vägen till, ock från, Tumindalen. Bergspasset var extremt
smalt. Tillockmed Anders-Lennart, som inte var stor alls, fick några små
ilningar av klaustrofobi. Han bestämde sig att hyra ett Kolondjur som
transportmedel för resan till dalen. Dessa Kolondjur var enormt ståtliga,
vänliga ock var som gjorda för att gå med tung packning i just smala bergspass.
När karavanen började närma sig resans mål, målades ett otroligt landskap upp
framför dem. På bergssidorna klättrade bördiga terrasser av teoliver ock
mjölkdruvor. Där inga terrasser anlagts fanns stora lummiga skogar av
minikastanjegranar ock korpträd. Mitt i allt detta magnifika låg Tumindalen ock
Bollångåseer-utsällningen. Men utsällningen hade liksom inplanterats så väl i
dalen att den inte utgjorde någon som helst kontrast till det övriga. Den smälte
in så att man trodde att även den var en del i den sköna naturupplevelsen.
Anders-Lennart var så tagen av allt detta vackra så han bestämde sig för att
bara sitta ner en stund ock njuta av detta, under tiden han surplade i sig en
mugg stark espresso på cafféet där man lämnade Kolondjuren, innan han gick in på
utsällningen. På caféet träffade han rymdloppan Hugo som hade färdats till
XZ11793 i samma rymdskepp som Anders-Lennart. Hugo hade precis varit inne på
utställningen ock skulle nu ta en oguidad tur bland terrasserna. Anders-Lennart
frågade lite försiktigt vad en Bollångåse var för något. Det måste medges att
han var lite smått generad över att behöva fråga, men den del av hans hjärna som
bestämt hävdar att ”frågar man inte, får man inget veta!” tog kommandot över
blyghetsdelen, så frågan ploppade ur Anders-Lennarts mun innan han hann att
vicka den lilltå som var placerad på hans 3:de ben på högra sidan. Från honom
sett alltså. Precis som Anders-Lennart befarat skrattade Hugo en lång stund åt
Anders-Lennarts okunskap. Hugo skrattade så mjölkvinet han drack sprutade ur
både näsa & öron. Anders-Lennart skämdes. Anders-Lennart var mycket lik en
välmogen tomat i ansiktet. Hugo ramlade av stolen ock fick kramp i sin lilla
mage. Anders-Lennart hämtade påtår på sin espresso. Precis när han kom tillbaka
till bordet började det att regna. Det tyckte Hugo inte alls var roligt, så han
slutade att skratta. De gick in ock satte sig ock Hugo började den mödosamma
undervisningen om vad en Bollångåse var för något.
Detta, förklarade Hugo, är något som existerar i den 3,5:de dimensionen.
I drömmarnas universum finns ett oräkneligt antal Tankeöar av obestämd storlek.
På dessa öar finns stora fält med något som liknar golfpeggar. På ”peggarna”
står små planeter med drömmar ock idéer, en del verklighetsnära andra utan vare
sig ram eller reson. Det är dessa planeter som är Bollångåseerna. Det är här, på
planeterna, som det paradis som de flesta någon gång någonstans drömt om finns.
De flesta av maskulint kön har någon gång haft en bild av den perfekta kvinnan,
både till det estetiska ock till det själsliga, ock det är på någon av dessa
planeter som hon lever. Det är på planeterna som de otroliga ock fantastiska
idéer man får på natten, ock som man absolut inte kan komma ihåg när dagen gryr,
har sin boning. De mer kreativa varelser som existerar i universum har lärt sig
konsten att kittla dessa planeter ock får på så sätt fram de nyskapande idéer
som de hela tiden kastar upp. Även de mindre smart idéerna finns på vissa av
planeterna, men då är de dock lite defekta. Både planeterna ock idéerna. Ett
exempel, på en sådan ide från en defekt planet, är att man på kvällen kokar upp
en gryta vatten till frukostteet. Sen låter man det uppkokade vattnet svalna.
Efter det stoppar man vattnet i frysen så att man på morgonen bara har att tina
& värma upp det i micron. Varken en smart eller praktisk, men ändock en,
ide.
Anders-Lennart tyckte alltihop lät mycket sjukt
& konstigt, men samtidigt kunde han inte motstå att gå på utställningen.
Detta kunde han bara inte missa! Hur skulle detta befängda se ut? När de kom ut
hade regnet upphört så Hugo drog åstad på sin terrasstur efter ett kort farväl,
ock Anders-Lennart tog sig till Bollångåseer-utsällningen.
Där inne var det dunkelt. Endast några få ock små golvlampor på 27 watt
lös upp varje rum som var minst 100m2. I ett rum flög små
Bollångåseer, som bestod av TV-reklamidéer, runt ock tryckte in sina
tvättmedelreklamslogans i huvudet på alla som vågade sig in. I ett annat var det
”pegg”-utställning. Där kunde man, om man hade råd, köpa ”peggar” av titan,
diamant eller torkad fruktsoda. I ett sjunde rum fanns tomma Bollångåseer som
man kunde programmera själv med olika idetyper i en konstig mackapär som
kallades BollPlan. Man tryckte helt enkelt in Mekanik i en planet ock så fick
man en massa mekaniska idéer i huvudet. Det fanns även möjlighet att programmera
in maniska idéer för de som tyckte sig vara alltför psykiskt friska. Detta
tyckte Anders-Lennart var fullkomligt sjukt i huvet. Det fanns rum med öar som
var specialdesignade för olika tankemönster, olika typer av ”peggar” så att de
kunde fästa bättre i Tankeöarna, ock olika former av Bollångåseer. Tydligen
platsade alla öar, ”peggar” & Bollångåseer i huvudet på alla typer av
varelser som ägde ett eller flera huvuden. Anders-Lennart trodde att detta
berodde på att allt existerade i den 3,5:de dimensionen. Egentligen ville
Anders-Lennart inte erkänna det, ens för sig själv, men han var mest förvirrad
av det han hört & sett ock tyckte det räckte gott ock väl med de 3
dimensioner han kände till innan. Han gick istället på en picknickstur till
minikastanjegranskogarna. Där såg det nästan likadant ut som det gjorde vid
Andernas fot. Han tog fram sin dagbok ock nedtecknade dagens händelser. Sen
fällde han ut sin resekaffeböna, som han inhandlat i sängaffären som låg
väggivägg med caféet där han tidigare under dagen fikat med Hugo, ock slumrade
snabbt in till sången från skogens vargtrastar. Han drömde om Vovilon, som i
drömmen låg vid en liten damm som bildats i Amazonfloden. På andra sidan dammen
fanns en kaffeplantage som producerade de skönaste sovbönor som någonsin fallit
till marken på en planet långt ifrån den planet som Anders-Lennart nu låg ock
sov på...
Ä 1144 dagar före år 2000’s inträdande i tidssfären - Mr Z
1 En helt ny böjning av ”oskadd”
Tack till: Mr Senilo, BaraVole, A.Grön, THerese U. samt sponsorerna.
ÿ