Han hade förberett sig väl. Han hade lärt
sig använda det införskaffade miniarmborstet som om det var en del av hans
kropp. Han hade inga problem att träffa tjurens öga från 100 meters håll. De
flesta trodde han skaffat armborstet för att leka med, men de hade i det läget
inte sett hans pilar. ½:ten av pilarna hade en väl avvägd spets med 3 hulliganer
på. Den som fick en sån i sig skulle behöva ta fram skalpellen för att göra sig
kvitt pilen. Den andra ½:ten var preparerad med en tunn rinna nervbôz, som han
uttryckte det eftersom han aldrig kunde minnas eller uttala namnet på det
paralyserande giftet. Blev man träffad av en sån kunde man inte röra sig ur
fläcken på en bra bit över 3,27 minuter. Han hade lärt sig använda kniv. Då inte
bara att skära bröd med. Han kunde även skära en tomat i tunna skivor, skära sig
själv i lilltån på den högra mittenfoten ock hugga huvudet av en anfallande
kobra. Ock detta innan kobran bitit honom. Han kunde utan problem få iväg ett
dödande kast mot en hotfull mördarekoxe. När han knöt igen sin ryggsäck kände
han sig, med viss tillfredsställelse, lite som Marco Polo gjort den där morgonen
1668 då han, Marco, drog åstad mot ett land, en världsdel ingen tidigare sett
ock mot en civilisation som ingen på denna sidan Medel- & Kaspiska havet
trodde existerade. Månaderna gick. Så gjorde även Anders-Lennart. I
Skördetröskornas land förlorade han en kulen & het aprildag. Denna dag
förlorade han även sin sovkaffeböna medan han åt en bastant fotogenmacka, vilken
han tyckte smakade som ett ½ruttet ostron. I staden Kvitto, i
Konferansundulaternas land, blev han anfallen av ett gäng aggressiva
overheadapparater. Nu kom hans tidigare knivträning till nytta. Han skar helt
enkelt av overheadapparaternas svansar. Detta medförde, att apparaterna tappade
balansen ock föll över det bord på vilket var ock en av dem fraktade sina
otympliga ock oestetiska kroppar. Landets kung, överkonferencierundulaten Hadar
Philip, tilldelade Anders-Lennart en förminskad avgjutning i titan av nyckeln
till det största konferensrummet i hela landet. Anders-Lennart blev oerhört
kaxig över denna åtråvärda tapperhetsutmärkelse. Av tyget, i vilken nyckeln
varit inlindad, gjorde han sig en hängmatta. Han gick efter detta ut i skogarna,
ock vandrade en bra bit över 7mmeter från närmaste bebyggelse, då han nu inte
längre behövde hyra sig ett täcke för natten samt behövde lite lugn ock
ro.
Efter att ha passerat det
totalnormala Undersåtarnas land kom han till en skylt som förtäljde att han
kommit till HAUSS, viket var rena grekiskan för AndersLennart. Han återvände
bekymrad till Undersåtarnas land i hopp om att hitta en tolk eller något i den
stilen. I en rökig pub på en smal ock mörk gränd hittade han en orakad kille av
mer skum karaktär som hade en krypteringsnyckel till det lands språk, till
vilket Anders-Lennart skulle ingå. Med denna nyckel lyckades Anders-Lennart få
fram att bokstavsmönstret överensstämde med de typsnittsmönster som finns i
Microsofts programvara Windows.
Detta var en ordningens ock exakthetens land. Allt i
landet utgick från måttenheten HAUSS. Varje tepåse var 1 HAUSS x 1 HAUSS. Varje
chokladkaka var 1 HAUSS3, liksom de tekoppar som brukades flitigt. Dessa
tekoppar var i sin tur en mycket viktig ingrediens i det spel som alla i landet
spelade. Invånarna i HAUSS kunde reglerna i detta spel före de kunde gå på tå.
Själva planen, som inte ägdes av något flygbolag utan var just spelplanen i
spelet HAUSS, var indelat i rutor som var lika stora som tepåsarna.. Det gick
att ställa 13 tekoppar i ena riktningen ock 13 chokladkakor i den andra. Man
ställde trots detta aldrig chokladkakorna på spelet utan åt dessa då invånarna i
HAUSS tyckte att de var ofantligt goda. Spelare K hade 27 neonlila koppar med
sin klans favoritte som han ställt upp på sin kant av brädan. Det 13:de koppen
som kallades Kara innehöll fortfarande sin tepåse. Det var den sista koppen som
spelare V fick slå ut sedan han druckit upp 1 HAUSS2 av teet. Spelare V i sin
tur hade 27 krämröda koppar, där den 13:de koppen, vilken innehöll spelare V's
klans tepåse, kallades Vahlr. Spelet i sig var rätt invecklat ock beskrivs
närmast som en blandras av schack, backgammon ock othello. För att inte bli allt
för invecklade, kan vi kortfattat förklara spelet med att man skulle försöka slå
ut motståndarens koppar efter det att man druckit 1 HAUSS av teet. Den som först
slagit ut den 13:de ock sista av de 27 kopparna hade vunnit. Detta ger att de
duktigaste spela fick dricka te som 4 kameler medan de mindre duktiga oftast
fick sitta med en allt torrare hals ock sugande tetarm tills spelet var slut.
Anders-Lennart, när allt kom omkring var på upptäcktsresa, tog ekoxen vid hornen
ock ställde upp i en turnering. Detta resulterade i att han inte fick dricka
något på en hel vecka. Men skam den äventyrare som ger sig, tänkte han, så efter
ytterligare några terikare dagar ställde han upp i ytterligare en turnering. Av
ren självbevarelsedrift spelade han i denna turneringen betydligt bättre ock kom
ända till semifinal ock 750 HAUSS3 toaletten. Som pris erhöll Anders-Lennart en
neonlila ock en krämröd kopp, samt en specialHAUSSspelplan. Denna spelplan var
ett kollage av 13 påsar av varje klans specialte. Anders-Lennart som vid det här
laget knappt kunde röra sig pga. allt te ock alla chokladkakor, kände att det
räckte med äventyr ock upptäckter för en tid. Han tog sig därför tillbaka till
Undersåtarnas land där han helt enkelt tog sig lite semester. Han kom senare
fram till att detta minsann var ett lyckokast, då alla undersåtar skämde bort
honom rejält. Han behövde inte göra ett enda handtag på hela semestern. En
totalnormal semester med helpension kort ock gott.
© sista redovisningsdagen för julimomsen 1997: Mr
Z
Thanx 2: -Kråkan Zettergren
-innehavaren av e-mailadressen
prylbog@swipnet.se