Anders-Lennart lyckades med nöd ock näppe ta sej in i den stora trånga spårvagnen. Människorna hoppade, skrek, tjatade ock gick på & av spårvagnen hela tiden. Som tur var hittade han en säker plats under trappsteget. Hade han inte hittat den platsen hade han troligen blivit en liten röd prick ock det hade ju inte varit så kul. Väl inne på Liseberg kom han fram till att detta var en sådan plats där människorna tillbringade sina helgkvällar. Fast istället för att kittla ostron, som ostronknäckarbaggarna brukade göra, utsatte människorna sig själva för diverse galenskaper ock nervkittlande konstigheter. Ock fastän de skrek som om deras dödsstund var kommen fortsatte de att åka om ock om igen. Han tyckte detta var ett mycket märkligt beteende.
Var berget med ett tjejnamn fanns någonstans fattade han aldrig.
Han fortsatte sin vandring. Han kom bara 150 meter. Där låg nämligen ett gigantiskt glaskvarter med en stor, mattprydd entré där Sheraton stod inristat i de mäktiga glasdörrarna. Intressant sak tänkte han ock smög försiktigt in. Efter en stunds irrande började han inse att detta var ett mycket fint hotell. Inte för att han fattade det när han såg den stora mörkbruna receptionen med två vackra damer innanför. Nej, det var först när han kom in i den stora, mysiga ock mycket påkostade restaurangen med de välklädda servitörerna som han fattade. Detta var himlen på norra halvklotet. Här skulle han tillbringa den första natten i detta lite gråa land. Här skulle han åka sitt livs första hisstur. Han gick ut till receptionen ock hoppade på första bästa ock snyggaste resväska. Rummet som väskans ägare hade fått var 717. Det skulle han inte glömma bort. Det var 2 andra som skulle åka med hissen upp. Den ena klev av på 3:de våningen ock den andre på 5:e. Anders-Lennart drog slutsatsen, av det lilla han sett av de två våningarna, att ju högre våningsnummer desto finare, så han hade valt rätt väska. Den med "högsta destinationen" så att säga. Väl framme, det hade varit lite pirrit att åka hiss, bekräftades hans teori. På golvet låg en mörkvinröd matta som var så tjock att hans väska inte skulle synas om han tappade den. Dörrarna öppnades med någon typ av hålkort ock såg väldigt tunga ock massiva ut. Som tur var fanns en liten springa mellan golvet ock dörren, som doldes av mattan i hallen men om han ansträngde sej skulle han nog kunna ta sej in den vägen. Den goda ostronknäckarbaggsfen måste vara med honom denna dag. Killen som hyrt rummet hade hyrt ett dubbelrum även om han var ensam. Anders-Lennart fick en vattensäng som var lika stor som hela hans "by" ock han skulle sova i den alldeles själv! I rummet fanns även CD-spelare, Tv, video ock all annan lyx som han bara sett i broschyrer innan. Han skulle inte få sova på hela natten om han skulle testa allt detta. Men först skulle han till köket ock testa lite "riktig" mat. Inte sådan där "havsmanskost" som dom haft på fartyget. Tillbaka i rummet somnade han nästan med det samma, till tonerna av någon nisse som hoppade runt på MTV. Han hade ätit för 7, ock testat på det mesta som kostade över 175.-/kg. Det var precis att han kommit under dörren till rummet. Han vakande » vid midnatt av att hissen plingade. Han hann precis stänga av Tv:n innan kortet sattes i dörren. Killen ställde sin klocka på 06:15 så han hade god tid på sej att utforska hotellet innan killen gav sej av. Han tänkte hänga på killen några dagar. Ock sova kunde han ju ändå inte nu när han sovit så här länge. Under nattens timmar upptäckte han att hotellet var ihopbyggt med  några verkligt stora hallar som tydligen användes för att ställa ut saker i. Konstigt att man ställer ut något inne, det fick han inte ihop. I en av hallarna var golvet belagt med något vitt som var svinkallt ock svinhalt.. Förutom detta fanns även några rum som var betydligt mer påkostade än killens men där fanns inga sängar utan ett stort bord ock en massa konstiga meckapärer. Utanför rummet stod konferansrum. Han trodde det betydde att man i dessa rum kittlade konferansdjur, men några sådana hade han aldrig hört talas om. Det kanske var någon slags megaostron som bara levde där det var kallt ock som krävde sofistikerade maskiner för att överhuvudtaget öppna så att man kunde bända loss skalet...
Exakt klockan 06:15 var han vid rummet igen. Exakt klockan 06:15 stod oxå en tant med en frukostvagn vid dörren till killens rum. Bra, tyckte Anders-Lennart, då slipper jag ju gå till köket igen! Exakt klockan 07:15 satt han i en mörkgrå Mercedes-Benz 400 SEC ock lyssnade på Mozarts 4:a ock var på väg mot nya äventyr någonstans...

created by: Mr Z