I det fladdrande, döende ljusets låga,
jag sitter ock skriver,
skriver till dej om mej.
Kölden hugger i mina ben.
Vinden pinar mitt ansikte.
Regnet piskar & slår
Kallt vatten tränger genom kläder, ben & märg.
Jag har förlorat det lilla jag hade
av sommarens färg.
Ännu ett November,
ännu ett år snart till ända.
Ett år av glädje, av sorg.
Ett år av funna vänner, ock förlorade.
Nu jag inget längre vet,
Mer än att mitt enda hopp är Jesus.
Han är den ende som i mitt inre ser,
som framtiden vet.
Vad är inne?
Vad är ute?
Ska jag ta åt vänster eller åt höger?
Ock från vilken vinkel ska jag se?
Nu ljuset dog.
Jag ska då försöka samla mod.
Mod att gå vidare,
att våga lägga allt i Jesu hand.
Mod att gå till hans famn...
- 961116