Varför vill Människan alltid till vattnet?
Varför kan Männsikan
aldrig se sig mätt på havet?
Aldrig få nog av att stå ock se mot
horrisonten?
Beror det på att vi är beronende av detta vatten?
Är det en
urdrift som för oss dit?
Är det för att vi tycker att gräset är säkert
mycket grönare, där på den andra sidan?
För kom vi dit kunde vi starta om
från början.
Där känner ingen oss.
Ock misstagen vi gjort här skulle vi
inte behöva lida för.
Allt skulle bli så mycket bättre där...
Ock vi
skulle kunna vara sådana vi vill vara.
Ock göra det vi vill göra utan att
tycka det var pinsamt.
För där känner vi ju ingen...
created & © by: Mr Z